|
 |
Odwiedzin |
37800676 |
 |
 |
Dziś |
1120 |
 |
|
| Czwartek 25 kwietnia 2024 |
 |
|
|
|
| |
[sv] I sökandet efter ren källa |
|
|
|
|
|
|
Tekst: Michał Haykowski
| 
2/2003
|
Vetenskapsmänen fortsätter att ta fram nya nukleära teknologi trots samhällets negativa inställning till atomenergi. Professor Waclaw Gudowski hävdar att Sverige, Europa och världen inte kan undkomma en klimatkatastrof utan att använda kärnteknik. Ett genombrott i forskningen kan äga rum runt år 2015.
Han brukar skämta om att han är ett lyckobarn. Hur kommer det sig?
Han föddes 1951. Under uppväxten hörde stalintidens terror till det förgångna. När kommunistregimen gjorde upp med studentrevolten och inledde sin antisemitiska utrensningskampanj 1968 gick han fortfarande på gymnasiet. Självklart kände han till studenternas strejk och han kommer ihåg sammandrabbningarna på Krakows gator. Men han och hans jämnåriga var ännu för unga för att delta. Två år senare sköt man mot demonstrerande varvsarbetare vid kusten. Därefter kom den så kallade Gierek-perioden. Kommunistpartiets nya ledning med Edward Gierek i spetsen lovade att föra in Polen på ett nytt spår. Väst var snabba med att öppna sina plånböcker. En flod av dollar flöt in i landet. Det var inte många som tänkte på att man skulle bli tvungen att betala tillbaka lånen. Man njöt av möjligheten att åka utomlands, tillgången till nya varor och ny teknik. Under den här blomstringsperioden avlutade han sina studier och tillträdde en forskartjänst i kärnfysik vid Krakows främsta tekniska högskola - AGH. Vid den här tiden föddes planerna på ett kolförgasningsprogram. Landet hade stora koltillgångar, men ingen olja. Det fanns en risk att en eventuell brist på importerad bensin skulle få hela biltrafiken att stanna av. Man tänkte sig att en syntetisk bensin av förgasad kol skulle vara lösningen. Tyskarna hade redan gjort det under Andra världskriget och vissa av de anläggningarna hade rent av legat i Polen. Amerikanarna hade den senaste tekniken inom området.
Fysiker och bensin
Processen kräver mycket höga temperaturer. Därför behövdes en gigantisk värmekälla. Hur skulle man skapa den? Om man använde kol skulle mer av den gå upp i rök än vad som faktiskt skulle omvandlas till bensin. Då återstod bara kärnkraft. På så sätt engagerades flera kärnfysiker i arbetet med att omvandla kol till bilbränsle. En av dem var Waclaw Gudowski. För att lösa uppgiften krävdes en viss reaktortyp. Någon sådan fanns inte i Krakow. Medan man hoppades kunna bygga anläggningen i framtiden ägnade man sig åt beräkningar på pappret. Högskolan samarbetade med General Atomics i USA. över Atlanten kom datorer och ny programvara. Tack vare det började han att experimentera med olika former av så kallad artificiell intelligens i arbetet med framtida energistyrningsmetoder. - Det var som science fiction - minns Waclaw - vi gick in på för oss helt nya och mycket komplicerade forskningsområden.
Samtidigt stod inte tiden still. Den stora energikrisen som orsakades av krig i mellanöstern var över. Oljepriset på världsmarknaden var på väg ner. Faran för bensinbrist var över. Samtidigt visade det sig att det skulle bli för dyrt att omvandla kol till bilbränsle. Stegvis började man skära ner anslagen och till slut lade man i tysthet ner hela programmet. - Vi var väldigt besvikna - säger han - och det var först senare som vi upptäckte hur otroligt mycket vi hade lärt oss. Han tog en tjänst vid ett kärnforskningsinstitut i staden Dubna, norr om Moskva. - I samband med en avhandling utvecklade jag en reaktor som är i bruk där än idag. Vid den tiden hade man börjat intressera sig för neutroner i Dubna. Det vill säga en av beståndsdelarna i atomkärnan som kunde användas både i forskning och i konkreta projekt.
Neutroner i politikens värld
Han disputerade vid sin gamla högskola i Krakow eftersom han föredrog en polsk doktorstitel framför en sovjetisk. Men det var dåliga tider för forskningen - ekonomisk kris och social och politisk oro. Det gick inte att stå bredvid och titta på instängd i sin egen värld av neutroner och atomkärnor. Universiteten och forskningsinstituten deltog i de allt intensivare händelserna i landet. 1981 kom undantagstillståndet. Läget nådde en bottennivå. Hans hustru Inka var anställd vid Krakows Kärnfysikinstitut (IFJ) där hon arbetade med radioterapi. I samband med det blev hon erbjuden ett forskningsstipendium vid Karolinska institutet i Stockholm. De tog chansen och reste till Sverige tillsammans med barnen. Året var 1983. Idag är Waclaw Gudowski professor vid KTH i Stockholm. Han leder skolans Centrum för Kärnergiteknik (CEKERT)
Gränsle över atombomb
Har man bara gymnasiekunskaper i fysik kan ett besök på hans arbetsrum vara en stressande upplevelse. Gudowski pratar engagerat om svårförstådda problemställningar med okända termer. Han nämner svenska och utländska forskningsorganisationer, program och konferenser. Men vid sidan om neutroner och kärnreaktorer har han även en annan passion och det är fotografering. Medan vi talar visar han foton på datorskärmen. På ett av dem sitter han gränsle över en sovjetisk atombomb! På ett annat ser man honom bredvid det man antar är världens kraftigaste kärnladdning nämligen en vätebomb på 26 ton, även den sovjetisk. Den är tiotusen gånger kraftigare än Hiroshimabomben och tillverkades i ett fåtal exemplar, som kunde spränga hela jordklotet i bitar.
Hur lyckades Waclaw Gudowski från Stockholm ta sig in i topphemliga ryska atombaser?
Make friends
Man får gå tillbaka till hans tidigare historia. När han kom till Sverige hade han en för den tiden mycket framstående erfarenhet av användandet av datateknik i kärnforskning. -†Många kanske tycker att det låter konstigt men jag som kom från Polen fick lära mina svenska kollegor hur man arbetade med datorer. Samtidigt blev det dåliga tider för kärnkraften. Först kom olyckan vid kärnkraftverket i Three Mile Island i USA, sedan folkomröstningen i Sverige och till slut olyckan i Tjernobyl. Man fick återgå till att använda neutroner i grundforskningen. I åtta år ledde han arbetet i Studvik, ett kärnforsknings centrum ute i skogen mellan Stockholm och Nyköping. Mot slutet av den perioden började Sovjetunionens styrka att dala. Det kalla kriget var på väg att ta slut och det neutrala Sverige ville spela en aktiv roll i den processen. Utan någon större medial uppmärksamhet anordnade man en konferens i Saltsjöbaden med ledande atomforskare från Sovjet och USA. Det var främst militära forskare. Tanken var att de skulle lära känna varandra, börja prata, ett sånt där ’make friends not war’-initiativ. Deltagarna berättade självklart inte om allt men en del av det som sades förvånade Waclaw, som deltog i konferensen. Det visade sig att båda sidorna i hemlighet hade börjat utveckla en teknik för transmutation dvs. omvandling av kärnavfall - något som också var högintressant för civila ändamål. Transmutationen genomförs i en särskild reaktor där kärnavfall kan återanvändas som bränsle och ge ny energi. Avfallet är ju den îsmutsigasteî sidan av kärnkraften. När man betänker att delar av det här avfallet kommer att utgöra en hälsovådlig miljörisk i över tusen år är det lätt att inse hur stora säkerhetskostnader avfallet medför.
Tjernobyl - en bagatell
Lyckas man skapa en îrenî reaktor öppnas helt nya möjligheter för kärnkraften. - Det absolut nödvändigt att människor får tillgång till den energi de behöver. - säger Gudowski - Men med de miljömål man har idag är det omöjligt att uppnå det och samtidigt avstå från att använda kärnteknik. Tjernobyl skulle rent av framstå som en bagatell i jämförelse med den klimatkatastrof som väntar om vi utökar användningen av fossila bränslen som olja, kol och gas.
Efter konferensen i Saltsjöbaden inledde Waclaw Gudowski 1991 ett forskningsprogram för transmutation. Han knöt till sig en grupp unga forskare vid KTH. Den svenska forskargruppen knöt kontakter med amerikaner, tyskar och ryssar och Gudowski bagav sig också till Ryssland för att söka efter specialister på det här området. Han letade bland experter som hittills arbetat med utvecklandet av nya typer av massförstörelsevapen och andra liknande militära ’leksaker’. Mycket av den militära forskningen lades ner eller reducerades kraftigt. Många toppspecialister sökte efter nya jobb. Det handlade också om att skapa nya arbetstillfällen för dem, fast nu inom den civila sektorn. Lyckades man inte med det kunde de lockas att arbeta för terroristorganisationer, organiserad brottslighet eller mindre nogräknade regimer. Det var det så kallade konversionsprogrammet som finansierades av framförallt EU, Japan och USA. Det var då Gudowski släpptes in på de topphemliga ryska baserna och det var där han gick upp och satte sig, mitt framför de förfärade värdarna, på en av atombomberna.
Nya vägar
1999 blev han utnämnd till professor. Han hade förankrat sitt planerade forskningsprogram för transmutation bland andra kärnfysiker och nu gav det resultat. Strax efter utnämningen skapades Centret för kärnenenergiteknik vid KTH under hans ledning. Forskningsanslagen kommer från högskolans egen budget och från näringslivet. Planerna på en îrenî kärnkraftsteknik är något som även EU intresserar sig för. För närvarande bedriver man runt tio forskningsprojekt kring transmutationen tack vare bidrag från Bryssel. Det senaste projektet som just ska lanseras har en svindlande budget - blygsamma hundra miljoner euro. När Waclaw bildade forskargruppen vid KTH var de ett gäng eldsjälar. Sedan den tiden har den svenska gruppen skaffat blivit en internationellt erkänd auktoritet. Det har kommit en ny generation med unga forskare och Gudowski får ständigt nya sökande från Sverige och andra länder - däribland Polen - som vill doktorera under hans ledning. För närvarande är det ett stort team som arbetar på Centret, forskningen är mycket avancerad och de inblandade är medvetna om att de bryter ny mark och att deras resultat kommer att uppskattas både av den akademiska världen, politiker och näringslivet. Planen är att det ska vara tekniskt möjligt att bygga en ren reaktor i Sverige år 2015. Waclaw Gudowski berättar med stolthet att han fått med sin gamla högskola, AGH i Krakow, i arbetet med att utveckla framtidens bränsleteknik och han säger att Polen har ungefär samma möjligheter att utveckla en ren kärnkraftteknik som Sverige. Han hoppas också att man i framtiden återvänder till idén om att utvinna ett bilbränsle ur kol - det som en gång påbörjade hans forskarbana.
|
|
|
|
|
|
|
 | Odwiedza nas 26 gości
oraz 1 użytkowników. |
|
|
