|
 |
Odwiedzin |
37783127 |
 |
 |
Dziś |
3450 |
 |
|
| Piątek 19 kwietnia 2024 |
 |
|
|
|
| |
[sv] I svenskars spår i Polen (29) - Svenskarna från Jan z Kolna-gatan |
|
|
|
|
|
|
Tekst: Michał Haykowski
Foto: SPA
| 
1/2002
|
Ärkebiskop Eidem inviger sjömanskapellet i Gdynia.
Den pånyttföda polska staten fick efter år av ofrihet tillträde till havet; en kort kustremsa med en liten fiskehamn i Puck. Därför fattade den polska sejmen redan 1922 ett beslut om att bygga en stor hamn.
Valet föll på Gdynia, en fiskeby och badort. På dess plats uppstod snart en modern stad. 1921 uppgick Gdynias befolkning till 1300 personer, 1939 hade antalet överstigit 120 000 innevånare. Ett år tidigare lastades och lossades 8,7 miljoner ton varor i Gdynias hamn. Motsvarande siffra under samma tid var knappt 7 miljoner ton i det närbelägna Gdansk.
Till Gdynia anlöpte hundratals svenska fartyg med malm och avgick med kol. Därför var det tusentals svenska sjömän som tillbringade några dagar i land. Det var med tanke på dem Svenska kyrkan etablerades i staden 1929. Inom kyrkan finns ett organ för verksamhet där det finns trosfränder utomlands. SKUT - Svenska kyrkan i utlandet - såg sin begynnelse 1626 och 1876 började man etablera s.k. Sjömanskyrkor i stora hamnstäder. Deras uppgift var att ta hand om sjömän, hjälpa dem i händelse av sjukdom eller personliga problem. Vid kyrkorna inrättade man natthärbärgen, kök och dylikt.
Liknande kyrkor har funnits sedan gammalt även i andra hamnar längs den nuvarande polska kusten. 17 augusti 1944, då de allierades flyganfall utplånade Gamla stan i Szczecin, brann vid samma tillfälle Svenska kyrkan ned. Det var ett under att den dåvarande pastorn, Erik Myrgren, klarade sig. Lite senare gick kyrkan i Gdansk samma öde till mötes. Efter 1945 byggdes inte dessa kyrkor upp på nytt. Svenska kyrkan i Gdynia överlevde däremot kriget och är verksam än i dag.
Gdynia i början av 30-talet.
Under nästan sex år höll SKUT i Gdynia till i en provisorisk lokal. För julfirande hyrde man en hotellsal och gudstjänster hölls i en evangelisk kyrka utanför staden. Naturligtvis motsvarade detta inte behoven och medel samlades in för att man skulle kunna resa en lämplig byggnad. Den svenska regeringen gav till och med sitt medgivande till att man tog upp en engångskollekt för detta ändamål i landets alla kyrkor.
Den polska sidan stöttade också åtgärderna. Till exempel skänkte staden Gdynia en byggnadstomt vid Jan z Kolna-gatan i hamnens omedelbara närhet. 1935 kunde man redan lägga första hörnstenen. Det var den polske arkitekten Stanislaw Ploski som utarbetade det ståtliga projektet. Byggnadsarbetet utfördes av firman Obrycki & Narzynski. Två polska konstnärer, Witold Mars och Stanislaw Teissyere dekorerade kyrkan invändigt med fresker. Orgeln var en gåva från svenskar bosatta i Warszawa.
En högtidlig gudstjänst som hölls 9 juni 1936 av ärkebiskopen från Uppsala, Erik Eidem, invigde officiellt den nya Svenska kyrkans verksamhet i Gdynia. För behovet av en sådan talar siffrorna. Bara under 1937 besökte 27 211 sjömän kyrkan. Det placerade Gdynia på första plats bland utlandskyrkor i världen, t.ex. besöktes kyrkan i London av ca. 20 000.
I spetsen för den svenska församlingen stod Daniel Cederberg. Han stannade kvar på den positionen under många år, den svåra perioden under andra världskriget inberäknat. Krigsutbrottet i september 1939 överrumplade inte svenska fartyg i hamn. Trafiken hade redan gradvis avstannat sedan de första dagarna i augusti. Varken Svenska kyrkans byggnad eller personal tog skada under kampen om Gdynia, som slutade med att tyska trupper ryckte in i staden 14 september. Staden omvandlades till Gotenhafen och anslöts till Tredje riket. Det blev förbjudet att tala polska, befolkningen utsattes för polisterror, från staden tvångsförflyttades över 50 000 innevånare och systematiska arresteringar slutade med massavrättningar eller koncentrationsläger.
Repressionen drabbade varken den lilla svenska kolonin eller SKUT. Mot slutet av året började de första svenska fartygen anlöpa hamnen. Det var en följd av ett handelsavtal mellan Sverige och Tyskland som tecknats i december 1939. Den här gången var det kol från Slonsk (Schlesien) som gick över havet som en produkt från Tredje riket.
För det isolerade Polen, omringat från alla håll, möjliggjorde den återupptagna sjöfarten en förbindelse med den fria världen. Och så blev det. Trots det finmaskiga nätet av övervakning for sändebud från motståndsrörelsen, kurirer eftersökta av Gestapo, iväg gömda under däck ombord på de svenska fartygen. Det var naturligtvis inte frågan om någon massrörelse. Troligen lyckades 200-300 personer ta sig ut ur Polen på det viset. Underjordiska organisationer underlättade för en del, andra agerade på egen hand.
En sak är dock säker. I förberedelserna för många av dessa färder deltog pastor Cederberg. Och Svenska kyrkan på Jan z Kolna-gatan var mer än en gång mötesplats för medlemmar ur hemliga organisationer. Daniel Cederberg tog mycket stora risker. Och han gjorde det säkerligen medvetet. Denne modige, ädle svensk har bevarats i minnet hos dem som överlevde kriget och ockupationen.
Förbindelserutten som gick från Gdynia bröts redan i augusti 1944. På grund av krigsutvecklingen stoppade den svenska sidan sjöfarten och stängde inom kort hamnarna för fartyg under främmande flagg. Fronten nådde Gdynia tidigt på våren 1945 och efter hårda strider befriades staden den 28:e mars. Svenska kyrkan hade återigen haft tur. Den hade klarat sig ur striderna med endast krossade fönsterrutor och kulhål i väggarna.
Hamnen i Gdynia var nästan fullständigt förstörd och blockerad av skeppsvrak. Tack vare mödosamt arbete lyckades man ta hamnen provisoriskt i bruk i juni. Och i mitten av juli började de första svenska fartygen anlöpa hamnen för att lasta kol, vilket var landet behövligt lika mycket som syre. Det innebar även en återgång till normalt arbete. Pastor Cederberg har även under denna perioden på ett lovvärt sätt etsat sig fast i minnet. Kyrkan blev genomgångsmagasin för humanitär och medicinsk hjälp från Sverige, huvudsakligen för barn i det krigshärjade landet.
Kol är inte längre den viktigaste polska exportvaran. Strömmen av svenska fartyg som anlöper Gdynia har minskat. Varje månad kommer ca 40 fartyg. Även antalet kyrkobesökare har minskat. I gudstjänsterna deltar årligen drygt 5 000 personer. Ca 3 500 gäster nyttjar Sjömanshemmets sovsalar. De flesta av dem är utsända från humanitära organisationer på väg till Ukraina och Vitryssland.
Pastor är Håkan Nordgren. I kyrkan i Gdynia minns man hans föregångare. Framför allt den redan nämnde Daniel Cederberg, som återvände hem i slutet av fyrtiotalet, samt Bo Johansson på vars lott det föll att tjänstgöra under krigstillståndets svåra period. Då förbyttes återigen Svenska kyrkan i en fördelningscentral för humanitär hjälp och de huvudsakliga gästerna var lastbilschaufförer. Låt oss hoppas att det var sista gången i kyrkans historia.
|
Detta är en fortsättning på den serie som påbörjades i tidskriften Polonia |
|
|
|
|
|
|
 | Odwiedza nas 20 gości
oraz 1 użytkowników. |
|
|
