|
 |
Odwiedzin |
37802663 |
 |
 |
Dziś |
3107 |
 |
|
| Czwartek 25 kwietnia 2024 |
 |
|
|
|
| |
[sv] Polsk chef för institut i Stockholm |
|
|
|
|
|
|
Tekst: Michał Haykowski
Foto: Ignacy Skwarcan, SPA
| 
1/2002
|
Prof. Adam Rotfeld
- Är attentaten mot World Trade Center och Pentagon början på ett tredje världskrig? frågade en upprörd journalist.
- Terroristattackerna i New York och Washington är inte början på något tredje världskrig. De kan möjligen vara början till en internationell koalition mot terrorism, svarade dr. Adam Daniel Rotfeld, chef för SIPRI, det internationella fredsforskningsinstitutet i Stockholm.
När samtalet, som publicerades i Kraków-baserade tidskriften Tygodnik Powszechny, ägde rum visste man ännu inte vem som utfört attentaten, varifrån ordern kom eller hur USA och världen skulle reagera. Rädslan för att ett stort krig skulle bryta ut spred sig inte bara bland polacker. Liknande farhågor uttrycktes i flera länder. Man föreställde sig att den sårade giganten skulle slå tillbaka i blindo. En annan träffad jätte skulle svara med samma mynt och mardrömmen ta sin början. I dessa scenarier, oftast tillkomna i all hast av lekmän, ingick erfarenheterna från kalla kriget, när mänskligheten levde i skuggan av två stormakter och en tvist eller incident dem emellan kunde förvandlas till global konflikt.
Världen satt på en krutdurk. Men hur stor den var förblev en gåta. Försvarbudgetarna som offentliggjordes, särskilt i länder inom Warszawapakten, utgjorde bara en bråkdel av de riktiga militära utgifterna. Hur stor? Det var med avsikten att noggrant observera kapprustningen och informera den allmänna opinionen på ett objektivt sätt som SIPRI, Stockholm International Peace Research Institute, grundades 1966. Idén att bilda ett sådant vetenskapligt institut föddes två år tidigare, då Sverige firade sin 150 år långa fred.
SIPRI är ett oberoende, civilt forskningsinstitut som i sitt arbete bara kan utnyttja officiellt tillgänglig information. De forskare från många länder som är samlade på institutet lyckades inom loppet av några år utarbeta metoder som gjorde det möjligt att beräkna de faktiska upprustningskostnaderna. Det visade sig bland annat att den officiella sovjetiska försvarsbudgeten knappt räckte till lön åt officerare och cigaretter åt de meniga. Så varifrån kom pengarna till raketer, fartyg och stridvagnar?
SIPRI fick snart internationellt anseende och erkännande. Det väckte naturligtvis förtret hos dem som ville dölja omfattningen av militärutgifter och länders deltagande i kapplöpningen. Men ingen har kunnat bestrida att SIPRI:s årliga rapporter är objektiva och så nära sanningen det går att komma.
Institutets tre första chefer var britter och den fjärde, Walter Stutzle, tysk. När hans femåriga befattning upphörde 1991 var det så många som 68 kandidater från hela världen som sökte den lediga platsen. Ingen fick dock styrelsens bifall och man vände sig istället till en nykomling från Polen, dr. Rotfeld, med erbjudandet att tillträda posten. Dr. Rotfeld höll på att avsluta en undersökning på SIPRI av Tysklands roll i ett Europa statt i förändring. Resultatet av hans arbete i Stockholm blev en bok på temat och ... befattningen som chef för SIPRI, till vilket han enhälligt valdes av styrelsen och som den svenska regeringen kort därefter stadfäste.
Det slutgiltiga beslutet fattas nämligen av regeringen, som är institutets huvudsakliga finansiär. Med sådan finansiell uppbackning skulle det ha kunnat förefalla som att SIPRI och den nya chefen kunde vara lugna angående institutets framtid. Men så var inte fallet. Institutet bildades under kalla kriget med syftet att granska dess förlopp. När det rådande politiska systemet bröt samman, förlorade bevakningen av upprustningen sin betydelse. SIPRI kunde ha hamnat utanför den väsentliga politiska utvecklingen, gradvis förlorat sin betydelse, sitt anseende och därmed det stöd som var nödvändigt för att existera vidare. Det skulle ha varit en enorm förlust om institutet försvunnit, en stor kunskapsresurs beträffande internationella frågor skulle ha gått förlorad.
Men då visade forskarna på SIPRI och den nye chefen än en gång att de hör till de ledande inom sitt område. 1992 skrev Adam Daniel Rotfeld i inledningen till den årliga rapporten att hotet mot den internationella säkerheten hittills tillskrivits konflikter länder emellan. Nu var det dock allt tydligare att den största faran inom den närmaste framtiden skulle komma att utgöras av konflikter med etniska och nationella grunder, som bryter ut inom länder och inte mellan dem.
Man behövde inte vänta länge på att den uppfattningen skulle bekräftas: Kaukasien, Georgien, de asiatiska f.d. sovjetiska republikerna, Moldavien, områden i f.d. Jugoslavien och slutligen Kosovo. Redan 1996 varnade SIPRI för den oundvikliga konflikten i Kosovo som var i annalkande. Det fäste sinte tillräcklig vikt vid det. Kanske hade inte politikerna tillräckligt mycket mod, fantasi och beslutsamhet?
Det huvudsakliga intresseområdet för forskning som institutet för närvarande bedriver är just regional säkerhet och tilltagande inre spänningar som hotar att explodera i inbördeskrig eller lokalt krig. För att kunna observera och bedöma situationen och dess förmodade utveckling är det nödvändigt med kunskap om etniska gruppers situation och vilka sinnesstämningar som gror i enskilda länder. Ett annat problem är s.k. fallna länder, dvs. länder som inte förmår kontrollera situationen på det egna territoriet. Afghanistan är ett exempel, men även det mer närbelägna Albanien som brottas med liknande problem.
Den unika kunskap som SIPRI förvärvat har bl.a. resulterat i att dr. Rotfeld utnämnts till personlig representant för OSSE:s ordförande beträffande en politisk lösning av den väpnade konflikten på östra sidan av Dnjestr. Det gäller den självutnämda Transdnjesterrepubliken som brutit sig loss från Moldavien. Detta mycket svåra uppdrag, inför upphettade sinnesstämningar, avslutades med en utarbetad rapport som utgjorde underlag för internationella åtgärder med en fredlig lösning av konflikten som mål. Och faktum är att skottlossningen i den delen av Europa har tystnat.
1996 löpte tiden som chef för SIPRI ut. Dr. Rotfeld höll redan på att förbereda sig för återfärd till hemlandet, där hans dotter är bosatt i Warszawa, då styrelsen lade fram förslaget att han skulle stanna ytterligare fem år i Stockholm. Det är första gången det har inträffat i institutets historia. Liksom tidigare hade inte heller nu den svenska regeringen några invändningar mot styrelsens förslag.
Följande femårsperiod blev inte lättare. Komplicerade händelser på den internationella arenan krävde beskriving, tolkning och klargörande. Institutet fortsatte att förbereda sina årliga rapporter och framställa händelsescenarier. Ett tiotals vetenskapliga konferenser ägde rum, där världens mest framstående politiker deltog. De namnkunnigaste bland dem som besökte Stockholm var inbjudna av SIPRI för att hålla föredrag på en föreläsningsserie tillägnad Olof Palmes minne. Bl.a. framträdde Tysklands f.d. förbundskansler Willy Brandt, Sovjetunionens f.d. president Michal Gorbatjov och Norges f.d. statsminister Gro Harlem Brundtlandt. Lech Walesa var institutets speciella gäst, till vars föreläsning kungaparet och hela den svenska eliten kom. Även president Aleksander Kwasniewski har besökt institutet.
Framträdanden på internationella konferenser, oräkneliga publikationer och deltagande i politiska samtal har lett till att dr. Rotfeld har blivit en av det fåtal polacker som för gott vunnit inträde i den världsledande grupp av experter som ägnar sig åt säkerhetspolitik. Förra året blev han utnämnd till professor och inbjuden av Polens president att deltaga i Nationella säkerhetsrådet.
Det verkade som att arbetet för SIPRI definitiv skulle upphöra efter tio års vistelse i Stockholm, men så blev inte fallet. Dr. Rotfeld erbjöds att stanna ytterligare några månader. Hans befattning har förlängts till slutet av juni för att hans efterträdare Alyson Bailes, f.d. brittisk ambassadör i Finland, i lugn och ro ska kunna förbereda sig för att överta posten. Innan det var ett faktum antog han emellertid befattningen som inrikes viceministier i den polska regeringen, med ansvar för internationella säkerhetsfrågor. Nu måste han alltså pendla mellan Warszawa och Stockholm tillsammans med hustrun Barbara för att förena sina olika åtaganden. I Warszawa har han även anförtrotts uppgiften att inrätta en ny läroanstalt, Diplomatiska akademin, som ska förbereda en professionell yrkeskår för polsk utlandstjänst.
När hans andra femårsperiod på SIPRI var till ända ägde en högtidlig sammankomst rum på Kungliga slottet i Stockholm; kung Karl XVI Gustav överlämnade Krigsvetenskapsakademins belöningsmedalj i silver. Professor Rotfeld är den första polack som fått utmärkelsen. Kungen överlämnade även institutionens medlemsdiplom. Och kort efter sin återkomst till Warszawa fick professor Rotfeld Nordstjärneordern av Sveriges ambassadör, tilldelad av kungen på regeringens förslag.
|
|
|
|
|
|
|
 | Odwiedza nas 31 gości
oraz 0 użytkowników. |
|
|
